NYHETER INOM DET IMMATERIELLA VÄRDESKAPANDET
Denna gång blir det fokus på regeringens Forsknings- och innovationsproposition. Vill påpeka att det vi presenterar är bara en bråkdel av det rika informationsflödet. Urvalet är fokuserat på nyheter som är policyinriktade.
IMMATERIELLA VÄRDEN – MÅLET FÖR INNOVATIONSPOLITIKEN
Regeringen presenterade 2024-12-12 Propositionen Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta Prop. 2024/25:60 presenterades av regeringen
2024-12-12
Utgångspunkten för satsningarna är excellens, internationalisering och innovation. Sverige ska vara ett internationellt attraktivt land för investeringar i forskning och utveckling. — För att lyckas med detta behövs inte bara en kraftfull satsning när det gäller medel utan också en ambitionshöjning i form av en tydligare inriktning mot excellens.
.
Budgeten höjs från knappt 50 miljarder kronor årligen med ytterligare sex miljarder succesivt till 2028.
Propositionen gäller både Forskningspolitiken och Innovationspolitiken. De två politikområdena fungerar enligt två olika logiker och mäts på olika vis, men särbehandlas inte i propositionen. Detta är ett problem. Inom Forskningspolitiken finns mycket väl utvecklade mätinstrument den klassiska bibliometrin. På senare år har det också utvecklats en kompletterande metod – altmetrin, som bland annat tar upp spridning av resultaten på social media. Motsvarade instrument saknas inom Innovationspolitiken. Vi föreslår att de skapade immateriella värdena skall nyttjas även för Innovationspolitiken.
Forskningspolitikens styrka är bland annat mätbarheten, som naturligtvis inte är oomtvistad, men väletablerad. Opinionsbildningen från lärosätena och akademierna fungerar också väl. Innovationspolitiken däremot saknar ett etablerat mätinstrument, vilket vi vill presentera här.
Propositionen fokuserar alltså inte på det immateriella värdeskapandet. Det borde den göra.Innovationspolitikens hårdvaluta är värdeskapande. Lite bakgrund – I EU skapas 43 procent av BNP av immaterialrättsintensiva företag. För börsföretagen gäller att värdet bestäms till någonstans mellan 70 och 90 procent av de immateriella rättigheterna. Det är svårt för start-upp-företag att finna finansiärer om de saknar skyddade rättigheter. Med andra ord steget som gör forskningsresultat värdefulla och som gör att de bidrager till landats konkurrenskraft är immaterialrätten, som definierar patentskyddet och skyddet av företagshemligheter.
Enligt vår mening borde propositionen uttalat att målet för Forskningspolitiken är att stimulera excellent forskning och för Innovationspolitiken är målet att skapa immateriella värden av den .
Denna målformulering skulle underlätta både styrningen och utvärderingarna. Inom Innovationspolitiken skall inte antalet patentansökningar summeras utan de skapade värdena som den åstadkommer. Vinnova och andra offentliga forskningsfinansiärer behöver parallellt genomgå en omfattande reform samtidigt som myndigheternas lärprocess stimuleras.
Bristen har Vinnova tidigare uppmärksammat och skriver sid 35
”Svenska forskare och entreprenörer måste hantera kunskapstillgångar på ett mer strategiskt sätt, för att ha möjlighet att skapa kommersiellt och samhälleligt varde ur banbrytande teknikforskning.”
Bristerna påtalas också i en passus i propositionen om det immateriella skyddet
”Universitets och högskolors förmåga att skydda, förvalta och använda immateriella tillgångar är avgörande för att påskynda nyttiggörandet av innovativa lösningar.”
Politikerna och skattebetalarna kan idag inte bedöma hur framgångsrik Innovationspolitiken är. Dessutom är det svårt att göra internationella jämförelser. Vi påstår inte att mäta immateriella värden är utan problem. Det är svårt men små och stora företag gör det dock dagligen på projektnivå. Aggregerat gör aktiebörsen det också varje dag.
Den svenska Innovationspolitiken och immaterialrätten har många väldefinierade problem. Information, utbildning, utvärderingar och forskning är samtliga gravt eftersatta. Vi vet exempelvis att idag vinner mindre aktörer synnerligen sällan tvister om immateriella rättigheter och om detta informerar ingen av myndigheterna. Enbart detta är skäl för en reform av berörda myndigheter.
När excellent forskning kombineras med svag immaterialrätt bestäms forskningens värde av den svaga immaterialrätten enligt principen – att en kedjas styrka bestäms av dess svagaste länk. Enligt vår mening så borde dessa erfarenheter ha inlett propositionens analys.
Utvecklingen inom immaterialrätten och skyddet av företagshemligheter är högprioriterat av politiker i Bryssel, Washington och Peking, men inte av det svenska Regeringskansliet. Immaterialrättens betydelse kommer inte att avta – tvärtom.
Vi föreslår att Regeringen anlitar några utländska experter inom området för att studera den svenska hanteringen av immaterialrättens olika skyddsformer.
Inom några industriella områden ser vi att det politiska intresset lockar fram mindre lyckade men dyrbara offentliga insatser. Inom immaterialrätten gäller det omvända. Brist på intresse från myndigheterna och politikerna medför stora förluster för entreprenörer och också skattebetalarna. Eftersom denna försummelse har pågått i decennier är den numera normaliserad. Detta måste snarast hanteras.
En av landets mer framgångsrika forskningsorganisationer SciLifeLab får ett särskilt anslag 90 miljoner kronor årligen 2025–2028. Detta är en organisation som kombinerar vetenskaplig excellens med framgångsrik start-upp-verksamhet. SciLifeLab prioriterar immaterialrätten. Sammanlagt går regeringen fram med medel om 650 miljoner kronor för forskning och innovation inom life science och hälsa.
Sverige placerar sig väl när det gäller forskningsinvesteringar i förhållande till BNP. Också när det gäller patentansökningar per capita placeras Sverige på andra plats efter Schweiz. Här framgår att Ericsson står för 39 procent av de svenska ansökningarna. Det betyder alltså att om Ericsson placerade sin patentportfölj, på grund av skattelättnader, i ett land med så kallade patentboxar, skulle Sverige hamna på Portugals nivå. Hur skulle det låta i riksdagen då?
Propositionen tar också upp ett verifieringsstöd. Detta är välkommet men fokuserar återigen till lärosätena och Vinnovas anslagsmottagare. Detta är en mindre del av landets innovationsföretag. Här fodras bredare anslag och fokusering på ramvillkoren.
Helt avgörande för Sveriges välstånd är de immateriella värden som skapas inom stora och små företag av universitetsforskare, entreprenörer och uppfinnare. Detta framgår inte av propositionen.
ÅRETS NOBELPRIS I EKONOMI OM INSTITUTIONERNA
Detta berör institutioners stora betydelse för samhällsutvecklingen. Här har forskarna Daron Acemogus, Simon Johnson och James A. Robinson genom att bland annat studera kolonialisering från 1600-talet och hur olika institutioner har utvecklats. En del har blivit inkluderande och välståndsskapande och andra mer auktoritära.
Viktigast bland dessa inkluderande institutioner är äganderätten. Den innebär att man kan lita på att man förfogar över det man skapat, också i framtiden. Det gör att vi kan arbeta för andra, skriva kontrakt, investera, ge kredit och göra affärsplaner för att få högre intäkter på sikt. Det är i sådana samhällen som välståndet växer.
Detta är citat från en artikel Svenska Dagbladet. Mauricio Rojas har också skrivit en analys.
Institutionen immaterialrätt är och har varit en grundpelare för svensk välstånds-byggandet. Tänk på Nobel och Ericsson. Detta underströk dåvarande justitieministern Morgan Johansson 2016. Redan på 1970-talet var detta en prioriterad politisk fråga. 1977 hade riksdagen representanter i Uppfinnarnämnden, som en politisk länk till dåvarande Styrelsen för Teknisk Utveckling (STU). Vad har hänt sen dess? Sveriges globala företag är världsledande, när det gäller att nyttja immaterialrätten och samtidigt är vi en ledande start-upp-nation. Dessutom har vi framstående forskare inom immaterialrätten. Varför visar då politikerna, Regeringskansliet och myndigheterna området så lite intresse? Varför är dagens regelverk inte anpassat till den rådande industriella situation. Detta kräver kanske en teknikhistorieavhandling för att förklara?
EUROPEAN PATENT OFFICE (EPO) HANTERING AV RYSKA PATENTANSÖKNINGAR
Här kan Du läsa om hur ryska patentansökningar hanteras under nu rådande EU-sanktioner.
”TRÖSKELN FÖR INNOVATION BLIR HÖGRE AV MÄNGDEN REGLERINGAR”
Detta är rubriken på en artikel i Dagens Juridik där advokaterna Joacim Johannesson och Tobias Björklund intervjuas.
Det vi alla har reflekterat över de senaste åren, i synnerhet inom fintech, är att advokater har gått från att ha förhandlat affärer och skriva avtal till att hantera den regulatoriska delen av juridiken som fullständigt exploderat och då i synnerhet inom fintech-branschen. Det handlar om allt från privacyfrågor, GDPR, cybersecurityfrågor till sådana områden som Finansinspektionen har tillsyn över.
De påpekar att detta missgynnar i synnerhet de mindre aktörerna och det gäller både tidsutdräkten och kostnaderna. Här ser vi stora likheter med tvisterna inom immaterialrätten. Advokaterna efterlyser också assistans från myndigheterna med tolkningen av den tunga regelbördan.
Det är viktigt att påpeka att digitaliserade tjänster, såsom fintech, är en svensk paradgren, som förtjänar både uppmärksamhet och stöd. Det finns ingen anledning att tro att regleringsbördan kommer att minska, förmodligen kommer AI att göra den mer hanterlig.
KONTAKTER MED RIKSDAG, REGERING OCH ALLA INNOVATIONSINTRESSERADE
Kontakter och kommentarer är mycket välkomna. Vi kommer också att kontakta berörda. Meddela också om Du vill bli struken från denna mailinglista.
Peter A Jörgensen Kjell Jegefors
Båda ledamöter av Uppfinnarkollegiet och tidigare bl.a. verksamma vid Styrelsen för Teknisk Utveckling (STU) och Svenska Uppfinnareföreningen
peter.jorgensen@innovationeurope.se kjell.jegefors@gmail.com
Lämna ett svar